Två spelare. En boll. Varsitt slag – varannan gång. Låter det stressigt eller briljant? Vi ställde två av våra 2Gringos-kompisar mot varandra i en klassisk golfduell: Är foursomes ett bättre format än fourballs?
✅ JA, säger Niklas Karlsson
”För att det kräver både hjärna och hjärta.”
Jag älskar foursomes. Det är som golfens schack – du kan inte bara slå och hoppas. Här gäller det att tänka två slag framåt, läsa sin partner och hela tiden väga risk mot belöning.
Det är det mest samarbetskrävande formatet som finns, och när det klaffar är det magiskt. Att vinna ett hål tillsammans efter en perfekt uppdelning av slag – det slår faktiskt en birdie på egen hand.
Det blir också mer nerv – varje slag spelar roll. Du kan inte gömma dig bakom en partner som räddar dig. Och när ni vinner, så gör ni det tillsammans. Det är laganda på riktigt.
Jag tycker att fler borde testa det – för den som gillar strategi och känsla, är foursomes det mest givande formatet som finns.
❌ NEJ, säger Kristofer Reinsson
”För att de flesta av oss inte är bra nog – och det blir bara stress.”
Helt ärligt – jag har aldrig gillat foursomes. Det är ett format som kräver precision och tålamod, och de flesta av oss motionärer har knappt det ena, än mindre båda.
Det är frustrerande att spela när man känner att man hela tiden måste be om ursäkt för en dålig drive eller ett tjockt inspel. Du bär inte bara din egen runda – du sabbar nån annans. Det är inte kul.
I fourball kan du spela ut din egen runda. Slå dåligt på ett hål? Ingen fara, din partner räddar dig. Du kan vara aggressiv, kreativ, eller bara trygg. I foursomes blir man passiv och nervös.
För mig ska golf vara avkopplande, inte ännu en källa till stress. Foursomes passar kanske på Ryder Cup-nivå. Men för oss vanliga dödliga? Nej tack.
🏌️ Vad tycker du?
Är du en foursomes-fantast som Niklas – eller en fourball-förespråkare som Kristofer?
Skriv i kommentarerna!